Han verkar fortfarande falla tillbaka till sitt ursprungsbeteende; fuska är lätt. Det har ju aldrig gett några konsekvenser innan.
Första läxan från skolan klottrade han bara dit några siffror, trots att han visste att både jag och läraren skulle titta. Varför? För att han inte visste hur man skulle göra.
Av de första läxorna jag gav honom skrev han av facit. Varför? För att han inte visste hur man skulle göra.

Varje gång han säger "För att jag inte visste hur man skulle göra" säger jag "Det vet ingen från början. Men allt du behöver veta för att klara uppgiften står i instruktionerna."

Ibland är även det för svårt. Han måste tro att den som skapat den specifika uppgiften uteslutit information med flit. Ibland verkar han inte se vad den egentliga uppgiften är utan gör bara lite på måfå. Jag får då stryka med överstrykningspenna över de meningar och ord som är viktiga att tänka på för att förstå uppgiftens helhet. Ibland får jag peka på det viktigaste två gånger.

Men ibland går allt så bra. Det flyter på och han gör alla rätt.

Han är väldigt bra på att räkna, speciellt addition och subtration. Han kan räkna multiplikation och division men det tar längre tid. Han kan inte jämna och udda tal. Han kan numer procent på en åldersadekvat nivå, likaså bråk.

Han är bra på att skriva på svenska men måste träna mycket mer på att skriva med egna ord. Han kan stava klanderfritt men har inget avancerat ordförråd. Han skriver oftast som han talar inklusive alla uttryck som liksom och typ.

Han känner sig säkrare på engelska än på svenska men jag har inte uppfattat honom som bättre eller mer utvecklad på något av språken i jämförelse. Däremot tror jag att han ligger en bit över genomsnittet i engelska.


Det går snabbt att bli bra i grundämnen men det tar desto längre tid att bli begåvad med logik, initiativtagande och social kompetens.
Vi jobbar på med det och det går framåt.