Just nu är jag i planeringstänk. Planera hur vi ska ha kontakt med skolan, planera hur vi ska ha det här hemma, planera hur hans rum ska se ut. Vad ska han få göra, vad ska han inte få göra. Hur länge ska han få göra nåt.

Jag vill förbereda allt. Jag är väl medveten om att det jag lyckats bestämma kan raseras och ändras redan när han sticker in näsan men jag vil ändå vara förberedd. Om jag ska kunna ha koll på allt han gör även när jag inte ser så måste exempelvis skolan hålla koll åt mig. Jag kanske vill att dom ringer mig varje dag eller bara när det händer nåt speciellt och då måste jag ju ha bestämt det innan så jag kan säga det till personalen.

Hemmanyckeln är totalborta! Den finns inte. Där är ett problem som elimineras redan från start. Han ska inte kunna smita från skolan och gå hem bara för att det inte passar herrn.

Tider att sitta vid datorn. Ska han få sitta där alls? Som belöning?

Ja, jag känner ju att jag har lite att bestämma med mig själv och min sambo först innan sonen kommer. Och som sagt, även fast det kanske inte alltid blir som vi har bestämt så är det skönt att ha en grund att stå på.