Första läxorna kom hem i fredags och i svenska var det tydligen verb, substantiv och adjektiv som stod på schemat.

Substantiv är något man kan sätta EN, ETT eller FLERA framför. Något man kan ta på. Jag förklarade i säkert en kvart, fram och tillbaka, på olika sätt, gav exempel, förklarade igen. Sen tyckte jag att han kunde få förklara det han lärt sig för sin pappa.

Inget hade fastnat. Han var ett frågetecken.

Kanske blev det en blackout pga av stress av att behöva förklara men det är inget jag tror på sådär stenhårt.

Jag förklarade lite till. Vi hämtade en block, penna och sudd. Vi skrev:



Substantiv:

Något man kan sätta EN, ETT eller FLERA framför.
Något man kan ta på.

Ex. Hund, stol, träd, tröja, bord, gardin...



"Du kan skriva en, ett eller flera med stora bokstäver. Skriv med stora bokstäver".
Pojken ser frågande ut. Han undrar om han ska skriva med versaler eller om han ska skriva just 'stora bokstäver'.

"Du kan skriva 'exempel' där. Skriv 'Ex' och en punkt så blir det en förkortning. En förkortning för 'exempel' alltså."
Pojken ser frågande ut men gör ett försök. Eeeeeee......Xxxxxxx...... och så en punkt.



Samma sak gjode vi med adjektiv och verb.




Alltså, det är så svårt att göra en så enkel läxa. Det är liksom inte bara läxan han ska lära sig utan alla små krusiduller runt omkring.



Jag förmodar, jag vet inte med säkerhet, att ingen suttit såhär med honom förut. Han är så socialt inkompetent och så oskolad att det är helt obegripligt absurt.