Han verkar fortfarande falla tillbaka till sitt ursprungsbeteende; fuska är lätt. Det har ju aldrig gett några konsekvenser innan.
Första läxan från skolan klottrade han bara dit några siffror, trots att han visste att både jag och läraren skulle titta. Varför? För att han inte visste hur man skulle göra.
Av de första läxorna jag gav honom skrev han av facit. Varför? För att han inte visste hur man skulle göra.

Varje gång han säger "För att jag inte visste hur man skulle göra" säger jag "Det vet ingen från början. Men allt du behöver veta för att klara uppgiften står i instruktionerna."

Ibland är även det för svårt. Han måste tro att den som skapat den specifika uppgiften uteslutit information med flit. Ibland verkar han inte se vad den egentliga uppgiften är utan gör bara lite på måfå. Jag får då stryka med överstrykningspenna över de meningar och ord som är viktiga att tänka på för att förstå uppgiftens helhet. Ibland får jag peka på det viktigaste två gånger.

Men ibland går allt så bra. Det flyter på och han gör alla rätt.

Han är väldigt bra på att räkna, speciellt addition och subtration. Han kan räkna multiplikation och division men det tar längre tid. Han kan inte jämna och udda tal. Han kan numer procent på en åldersadekvat nivå, likaså bråk.

Han är bra på att skriva på svenska men måste träna mycket mer på att skriva med egna ord. Han kan stava klanderfritt men har inget avancerat ordförråd. Han skriver oftast som han talar inklusive alla uttryck som liksom och typ.

Han känner sig säkrare på engelska än på svenska men jag har inte uppfattat honom som bättre eller mer utvecklad på något av språken i jämförelse. Däremot tror jag att han ligger en bit över genomsnittet i engelska.


Det går snabbt att bli bra i grundämnen men det tar desto längre tid att bli begåvad med logik, initiativtagande och social kompetens.
Vi jobbar på med det och det går framåt.

Sista dagen på lovet.

Imorgon börjar skolan igen. Jag undrar om han tycker att det ska bli skönt. Lite kanske i alla fall.

Här hemma har det inte varit så mycket lov = vila. Jag har jag gjort de där To Do-listorna som han har fått kämpa med. I själva verkat är dom inte så svåra, ni har ju sett själva. Välja 10 knepiga ord, läsa 10 sidor ur en självvald bok och sedan redovisa, räkna ett par sidor ur en mattebok och göra 5 uppgifter i en pysselbok. Värre blir det ju såklart men nu, vecka 2, är "läxorna" rätt ofarliga. Trots det hade han halkat efter en hel vecka, nästan två!

Han var ju magsjuk en kväll och fick vistas i sitt rum två dagar. Under mycket av den tiden satt han vid skrivbordet och pluggade och han fick massor av beröm. Ändå fick jag påpeka att han inte visat någonting på väldigt länge. Hur kan man välja att vara ute och leka eller följa med och handla när man vet med sig att man har massor att göra? Trots påtryckningar, förslag och påminnelser händer ingenting. När några uppgifter äntligen ramlar in så ser jag direkt att dom är avskrivna från facit.

I ärlighetens namn blev jag sur. Jag tycker inte att man kan göra så. Jag lägger ner all min tid på honom. All min tid och all min energi på att det ska gå bra för honom.

Bot och bättring har det blivit. Han insåg att han hade mer än bråttom och sprang upp och pluggade direkt. Dagen efter kom han knappt ner. På kvällen kom han med en hög avbetade uppgifter.

Nu har han kommit ikapp. Nästan. Han har gjort allting som han ska göra men måste rätta endel fel. För andra gången.

Ingen som vet, ingen som vet. Det var förmodligen inte färdigrättat innan lovet så resultatet kanske dom får reda på nästa vecka förhoppningsvis. Han sa dock själv att han tyckte det kändes bra när han skrev.

Nu när det fuskats endel med tv'n har jag börjat fundera lite på vad som händer på internet. Jag har tyckt att jag har haft rätt bra koll, det är mest facebook och youtube och det kan ju inte skada så värst och jag kan inte bråka om allt.

Jo, men tjena.


Efter visst sökande gick då att hitta flertalet porrsajter, bilder på lättklädda tjejer, sökord och bloggar.


Numer är datorn begränsad med sträng "föräldrakoll" och google är låst med SafeSearch. Datorn går endast att använda på bestämda tider och de spel som är/blir installerade och som strider mot mina villkor kommer inte att kunna spelas.


Jag förstår självklart att grabben är 13 år och vissa kan ju ha synpunkter på sexuella drifter osv, men jag ser inte datorn som ett alternativ och lösning till det.


Nu tror jag att jag låst de flesta sidor på nätet (såklart inte men de jag sett) och det går heller inte att ladda ner något så nu återstår att se vad som händer.

Nu har jag inte skrivit på länge. Dels för att jag varit upptagen och dels för att det är påsklov.




Han fick kanaler inkopplat till sitt rum i veckan. Något jag inte riktigt kände att jag hade tänkt igenom men pappan kopplade och grejade och letade passande förgrenings-pluppar. I samband med tv'n blev sonen magsjuk och fick tillbringa 2½ dag på rummet. Skönt med tv då, tänkte jag och släppte det där.
   Jag har väl egentligen inget emot tv-tittande, jag är bara lite rädd för att det ska fuskas. Fuskas med att titta på barnförbjudet, våld, blod, splatter, allt man kan komma över och på konstiga tider. Tittar man på tv efter kl. 22 är det garanterat vuxenprogram. Inget för en 13-åring som redan sett för mycket. Därför tillkom en regel om att tv'n stängs av senast kl. 22 när man är ledig.

Det fuskas varje kväll.

Han hör när vi går i hallen utanför och stänger genast av. När ljuden avtar sätter han på tv'n igen.

Tråkigt, tycker jag. Tråkigt att vi inte kan hålla oss till överrenskommelser, hålla oss till det sagda ordet. Detta gör ju att vi inte kan lita fullt ut på honom i andra sammanhang. Inser han inte det?